Tunnelbanemordet som skrämde Pernilla Wahlgren – Urban Legend #3

En kvinna kliver på tunnelbanan, och råkar hamna mitt emot en illustration av storstadens mest hänsynslösa sida: det obrydda våldet. Historien vi hör i Wahlgren & Wistam skrämmer upp – och det är inte konstigt, för den här historien har skrämts länge.

Har du hört en historia du tror är en vandringssägen? Eller har du stött på en klassiker från af Klintbergs böcker ute i det vilda? Vilken vill du att jag ska göra nästa avsnitt om? Skriv den i kommentarsfältet eller mejla vandringssagen@kwasbeb.se!

Instagram: http://instagram.com/kwasbeb
Twitter: http://twitter.com/kwasbeb
Youtube: https://www.youtube.com/channel/UC6lLRWGNnGo3uy0ZZuB_Piw

Veckans vandringssägen har också berättats i Creepypodden, och då löd den så här:

Sanna hade, likt många svenska ungdomar, flyttat till London efter studenten. På vinst och förlust åkte hon dit och gjorde som så många gjort före henne: ströjobbade på en pub, festade, och bodde litet och trångt med flera andra utlänningar i en lägenhet en bra bit utanför centrum.

Och det var den lägenheten hon skulle åka hem till en sen kväll i november. Sanna hade erbjudit sig att stänga den sportbar som hon jobbade på några kvällar i veckan. Hon gillade lugnet som uppstod när lokalen var tom och hon kunde samla sina tankar. Nackdelen var att det hann bli beckmörkt ute när det blev dags att tåget hem. Dessutom var det alltid folktomt när hon promenerade till tågstationen, efter att hon låst ytterdörren till baren.

Hon stod ensam på perrongen när pendeltåget rullade in. Vagnen var nästan tom, bortsett från en man och en kvinna som satt bredvid varandra i ett säte. Sanna satte sig i sätet mitt emot paret för att inte känna sig ensam i Londonnatten. Resan skulle ta närmare en timme och för att slippa jobbiga typer mötte aldrig någons blick. Hon brukade stirra ut genom fönstret, spela spel på mobilen eller låtsas att sova.

Efter två stationer klev en ung man på tåget. Han gick in via dörren bakom Sanna, passerade förbi henne och satte sig i andra änden av i vagnen, med ansiktet vänt mot henne. Sanna undvek att möta mannens blick, men noterade att han efter bara någon minut bytte säte till ett säte som var närmare Sannas plats. Han kanske bara hade suttit på ett dåligt underlag?

Visst inte. Mannen bytte säte en gång till. Det gick ytterligare någon minut innan mannen bytte plats ännu en gång. Sanna kände, trots att hon inte tittade åt mannens håll, att han stirrade på henne. Hans blick brände mot hennes ögon. Han kom ett säte närmare, ett till och ett till. Till slut satt han bredvid henne.

Sanna var livrädd, stel som en pinne, men fortsatte konsekvent att varken titta på mannen eller paret framför henne. Istället var blicken fäst mot fönstret. Utanför var det kolsvart så allt hon såg var sin egen spegelbild. Det var larvigt, men på något märkligt sätt inbillade hon sig att hon inte syntes om hon inte tittade tillbaka på mannen.

Tåget hade bara åkt i närmare tjugo minuter så det var en bra bit kvar innan Sanna skulle stiga av. Då lutade sig mannen mot henne, hans varma andedräkt kittlade örat när han viskade: ”Du måste gå av med mig vid nästa hållplats”. För första gången vände Sanna sig mot mannen och tittade på honom. Han var strax över trettio år. Sliten, men inte nedgången. Hans ögon saknade värme och såg oberäkneliga ut.

Hon skakade på huvudet, hon hade inga planer på att kliva av tåget med en främmande man. Han fortsatte att titta på henne och upprepade tyst orden i hennes öra.

”Du måste gå av med mig vid nästa hållplats”.
”Nej”, svarade Sanna.

Mannen väste fram orden ännu en gång. Till slut orkade Sanna inte längre. Hon förstod inte varför och det stred mot allt hon hade lärt sig, men när tåget anlände till den efterföljande perrongen, klev hon och mannen av tåget. Kylan slog mot henne när hon tog steget nerför den lilla tågtrappan.

”Så, nu har jag klivit av, precis som du sa”, skrek hon. ”Varför var det så viktigt? Vad är det du vill?”

Mannen tog ett djupt andetag, ögonen hade bytt skepnad och utstrålade värme, eller kanske snarare lättnad.

”Förlåt, för mitt beteende. Men det var för din skull jag gjorde det”
”För min skull? Vad menar du?”
”Såg du paret som satt framför dig?”
”Nä, inte direkt. Hurså?”
”Såg du att kvinnan var död?”

Länkar och litteratur:
Avsnitt 153 av Wahlgren & Wistam (historien berättas vid 32.40): https://play.acast.com/s/wahlgrenwistam/153.succe
Avsnitt 154 av Walhgren & Wistam (uppdateringen kommer vid 27.00): https://play.acast.com/s/wahlgrenwistam/154.lyxskryt
Historien i Creepypodden: https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4845&artikel=6878786
Om historien som vandringssägen: http://www.folklore.ee/FOAFtale/ftn68.pdf

Musik:
Wild Cherries Rag av Victor Orchestra, public domain: http://freemusicarchive.org/music/Victor_Orchestra/Antique_Phonograph_Music_Program_05192009/Wild_Cherries_Rag

Видео Tunnelbanemordet som skrämde Pernilla Wahlgren – Urban Legend #3 канала Jack Werner