#9 HÄRIFRÅN - artister från Sörmland. Daniel Gildenlöw.

I den nionde filmen i Scenkonst Sörmlands serie HÄRIFRÅN möter vi Daniel Gildenlöw.

Daniel Gildenlöw är sångaren, låtskrivaren och musikern från Barva som har rest världen runt med sin musik och sitt band Pain of Salvation. En multiinstrumentalist som befinner sig mitt i livet och fortfarande utmanar och utvecklar sig själv, både som musiker och människa. Han fördjupar sig gärna i vetenskap som fysik: ”Det är ren hemkunskap. Vi är alla totalt beroende av vår sol, varje minut av vårt liv” och stortrivs i hemmalivet med familjen: ”Jag hoppar mycket studsmatta med mina barn – jag tycker det är väldigt kul att göra volter.”
Konsertminnena är många, men en kväll i Indien har etsat sig fast lite extra: Vi spelade sista låten, Hallelujah, och jag hade fått ca 8000 fans att sätta sig ned på marken och sjunga med. Då plötsligt, på grund av en miss i kommunikationen, bröts strömmen. Vi hade fått fel tider av arrangörerna och hade gått över tiden, utan att vi visste om det. Detta upprör havet av fans som i kör börjar skandera “What the fuck! What the fuck!” med vacker indisk accent. Obetalbart.

Vad är Sörmland för dig?

Lummiga och kuperade skogar där både barr- och lövträd samsas för att skapa en väldigt endemisk skogsdoft. Gigantiska ekar. Mosstäckta stora stenar som inbjuder till klättring men erbjuder stor utmaning. Rullstensåsar, runstenar och gravkullar. Gamla kyrkor på stenkasts avstånd från varandra. Så, precis som gran och bok möts i Sörmland så möts det historiskt hedniska och kristna på ett väldigt närvarande sätt. Mitt i allt detta ligger små sjöar och vattendrag vackert inramade. Jag är 47 år gammal så det Sörmland jag växte upp i börjar tona ut. Skogarna jag kände har i stor utsträckning avverkats till förmån för företag eller blivit menlös återplanterad skog som saknar den unika blandningen av barr, löv och mossa som annars är så specifik här. De små lantaffärerna som man cyklade förbi och köpte glass i har försvunnit och de förr så underbart småskaliga och folkliga Sörmlänningarna har övergett mariekex och kaffe på bit för golfklubbor, poolbyggen och SUV:ar. Runstenarna och kyrkorna består dock. Så det kanske mest Sörmländska idag är 800-1200 år gammalt. :)

Ditt smultronställe i Sörmland?

Det blir nog hemma i Barva. Jag trivs otroligt bra här. När Wold pratade om "en tråkig sommar" för att vi inte skulle kunna åka fritt så var tanken helt främmande för mig. Även om du bor i centrala Eskilstuna så kan du lätt gå ut till Sundbyholm om du vill – förundras över bokallén eller Sigurdsristningen. Skogarna finns runt hörnet. Vad är det vi behöver för att vara lyckliga? Låt mig omformulera, vad behöver vi för att känna oss tillfreds?

Mitt eget band är Pain of Salvation som är mitt musikaliska huvudspår sedan innan tonåren. Vi spelar runtom i världen och släpper vår tolfte skiva nu i augusti.
Men jag har även blivit inhyrd i flera internationella “supergrupper” pga min förmåga att kunna spela många instrument samtidigt och sjunga i allt från basläge till sopranläge. Minns något fint tillfälle när jag var på turné med Transatlantic (tillsammans med medlemmar från bl.a. Dream Theater och Marillion) då jag i en passage spelade elgitarr med vänster hand, keyboard med höger hand, shimes med höger fot, samtidigt som jag sjöng. Och kluriga grejer i brutna taktarter är det också förstås. Första låten på den turnén var 77 minuter lång. Det är nog så nära sport man kommer på en musikscen.

Något fint konsertminne (som du spelat själv) från karriären?

Mitt favoritminne är i Indien från 2009, när vi lyckas fixa till så att vi inskjutsade på scenen för extranumret i en liten tuk tuk, de små trehjuliga motordrivna taximopederna de har där. En komisk parallell till 80-talets Judas Priest, som brukade komma in på motorcykel. Magiskt. Jag gissar att vi gjorde den taxiförarens vecka – de har inte de mest glamourösa jobben, men den kvällen körde han upp på en gigantisk scen inför nästan 8.000 skrikande fans. Avslutningen på konserten gick inte heller av för hackor. Vi avslutade med “Hallelujah” och jag hade fåt alla tusentals fans att sätta sig ned på marken och sjunga med. Då, pga en miss i kommunikationen, bröts strömmen. Vi hade fått fel tider av arrangörerna och hade gått över tiden, utan att vi visste om det. Detta upprör havet av fans som i kör börjar skandera “What the fuck! What the fuck!” med vacker indisk accent. Obetalbart.

Hur många instrument spelar du?

Har tappat räkningen, jag brukar ha oförskämt lätt att lära mig nya instrument. Det enda som jag plockat upp och sedan lagt ned igen var kromatiskt munspel. Jag har kort tålamod, vilket på många sätt har gjort mig väldigt lättlärd. Min hjärna vet liksom att jag inte ger den många chanser, så den lär se till att lyckas ganska omedelbart, haha.

Видео #9 HÄRIFRÅN - artister från Sörmland. Daniel Gildenlöw. канала Scenkonst Sörmland